10 mil strand

Jag och Emelie, 38 pensionarer och en galen busschaffor gav oss i morse ut pa upptacksfard pa den norra spetsen av nya zeeland, Cape Regina. Bussen hamtade oss vid 8.30 sedan borjade busschafforen mala pa med historier om den gamla barnstens-industrin i omradet. Fram till lunch hade vi givit upp allt hopp om att vi skulle fa ut nagot av denna dag, forutom vardelos kunskap om barnsten. Vadret var varmt och skont och solen stralade, och dar satt vi instangda i en pensionars-buss... med de 50 milen vi avverkade under gardagen fortfarande farskt i minnet undrarde vi om vi slosade bort en av vara sista dagar pa nya zeeland. Men vid lunch vande det! Vi stannade pa en fin liten strand med fina vagor jag kunde leka i, och strax efter lunchen akte vi vidare till en udde dar tasman-havet och stilla havet mots. Ute i havet bildades virvlar dar vagorna mottes och langst ute pa udde stod en fyr. Man kunde se oar utanfor kusten pa 5 mils avstand.

Sedan bar farden av till anledningen for varat deltagande pa senil-bussen. 90 Mile beach (som egentligen vara ar 62 mile visade det sig...)! Anda imponerande lang! Dit tog vi oss genom att kora i en a (typ flod) i ca 15 minuter (inte jamte, inte over... i en a). Mitt under farden i an kom vi fram till hoga sanddyner som man kan aka kalke nerfor. Medan vi gjorde det (som var ganska lamt, gick ungefar lika snabbt som i en barnbacke), fick busschafforen motorstopp och gick efter hjalp. Spannnade!

Som tur var fick busschafforen tag pa en vanlig (typ snall) man med en fyrhjulsdriven bil som drog igang oss. Sa fortsatte farden i an och fram till den enormt langa stranden. Val ute pa stranden kunde chafforen oka farten och kora i ca 100 km/h utan problem. Stranden raknas faktiskt som en av nya zeelands highways.... men bara nar det ar lag vatten.

Hemma pa hostlet igen har vi tagit det lugnt i hangmattan med varsitt glas vin och njutit av dagens sista sol och oliver. Sweet as!

God natt!